Det kan tyckas vara rätt så enkelt att svara på ovanstående fråga. Förbättringar av applikationer eller arbetsflöden ska per definition leda till ett bättre läge än tidigare. Snabbare, effektivare, mera anpassat etc. Men verkligheten är sällan så enkel eller villig att samarbeta.

I vårt privatliv gör vi detta löpande. Har vi kontroll över vår privatekonomi så vet vi huruvida vi kan renovera badrummet och köket samtidigt. Kan vi inte göra det i samma omgång gör vi en bedömning om vad vi skall göra först. Vi prioriterar våra val utifrån begränsande faktorer och behov.

I en IT-organisation är det inte lika enkelt att veta varför vi ska förbättra just den här applikationen.

Hur ska vi prioritera om vi är en IT-organsation?

Vi har vanligtvis kontroll på vilka resurser vi har att tillgå och kan presentera prognoser på hur lång tid en förändring kan ta att genomföra och hur mycket det kan komma att kosta. Men att endast använda tillgängliga resurser som variabel för att bestämma en utvecklingsplan är givetvis inte tillräckligt. I min erfarenhet ombeds representanter för övriga verksamheten att prioritera i vilken ordning förändringarna skall göras. Vanligtvis ar det också nu som förvirringen börjar.

Det stora problemet är att vi tenderar att förlitar oss på subjektiva uppfattningar av problems dignitet. Den som skriker högst får ofta mest uppmärksamhet och så vidare. Det finns även en psykologisk faktor som gör att problem som berör oss nu oftast känns viktigare än kommande problem.

Jag har inget emot tillvägagångssättet att kombinera ITs resursinformation med verksamhetens behov. Jag tycker till och med att det är en bra idé. Men, om det inte hanteras korrekt kan det skapa stor oreda och ekonomisk skada.

En slug läsare kan säkert lista ut att jag har en åsikt om hur denna process kan förbättras (och en slug läsare har givetvis rätt).

Vi behöver tydligare se till värdetillförsel. Dvs. Vilket ekonomiskt värde kommer bytet/förbättringen av applikationen eller processen att tillföra? Vi måste styra vår verksamhet utifrån objektiva nyttokalkyler. Det finns en mängd sätt att göra dessa värderingar på, men det viktiga är enhetlighet och acceptans. Om vi inte kan jämföra de olika valen eller acceptera dess värdering förlorar vi deras viktigaste egenskaper.

En annan viktig lärdom är att inte ”ta i från tårna” från början. Allt för avancerade och krångliga värderingsmodeller resulterar oftast i att det inte blir av. Det blir för mycket extrajobb. Mitt råd är att börja mer blygsamt. Försök hitta en modell och nivå där värdet tydligt och trovärdigt kan påvisas. Mer en tydlig indikation på nivån än en djupanalys.

En enklare metod som ger tillförlitlig information och används är alltid bättre än en mer komplex och precis modell som inte används.

Studera gärna vårt white paper om värdebaserad kvalitetssäkring.