Det är populärt att diskutera och säkerställa att mobila enheter ska vara kompatibla överallt (populärt kallat Bring Your Own Device) och det är lika populärt med att leta efter och försöka hitta metoder som sägs fungera överallt.
Man skulle kunna jämföra BYOD med BYOM (Bring Your Own Method). Min grund för detta resonemang är att jag ofta stöter på företag som har valt eller står inför ett val av systemförvaltnings-metod och gärna väljer det som ”alla andra har”. Huruvida metoden passar eller inte passar för just den aktuella organisationen ingår sällan i utvärderingen eftersom argumenten ofta är att modellen passar alla ”bara den anpassas lite”. Men väljer man en standard så ska den vara anpassad till organisationen redan från början, eller…? Är det vettigt att börja skruva i modellen så att den passar just vår organisation eller ska vi välja en modell som från början passar vår organisation?

Organisationer ser olika ut och har olika behov. Varför tror vi då att det finns en metod eller ett system som passar för alla organisationer? Om vi kort tittar på hur olika organisationer ser ut så har vi till exempel följande:
– Linjeorganisationer – en hierarkisk organisation med tydliga grupperingar med olika ansvar och nivåer beskrivna.
– Federationer – en organisation uppbyggd på ett flertal fristående bolag som vanligtvis äger en gemensam serviceorganisation. Innebär många samarbetsforum och rådgivande forum.
– Projektorganisationer – en tillfällig organisation som ska uppnå ett visst mål på en given tid och sedan ska resultatet överlämnas till en förvaltningsorganisation.
– Matrisorganisationer – samarbeten ska ske över organisationsgränser mellan olika grupper och det innebär många olika samarbetsforum.

Till dessa olika organisationer finns också vanligtvis en hel del externa parter knutna och de ska också in i flödet och processerna. Om vi förflyttar oss från den övergripande organisationsnivån och koncentrerar oss på systemförvaltningen och hur den bäst ska fungera så går det moden och trender i vad som är bäst och vad som gäller. Inget konstigt alls. Men problemet uppstår när trenden går över till att bli en standard som man tror kan passa alla.
Jag vill här slå ett slag för att titta på hur organisationen ser ut och utifrån det välja den systemförvaltningsmetod som passar bäst, en färdigutvecklad metod eller en hemmasnickrad. Det viktiga är att landa en struktur och ett arbetssätt som fungerar för den aktuella organisationen.

Ett sätt att se det är att våga kombinera flera metoder och ramverk för att uppnå maximal effekt. Använd till exempel pm3 som är en utmärkt form för att beskriva samarbetsformer och forum, komplettera med Itm5 som passar bra på den taktiska nivån med hjälpredor och konkreta mallar för utförande av förvaltningen. Och för den mer operativa nivån med många driftrelaterade frågor kan till exempel ITIL användas.

Alla metoder är bra på sina sätt och det är viktigt att komma ihåg att de har skapats för att hjälpa till med ordning och reda och struktur och inte för att skapa förvirring och byråkrati.
Vill du ha handfast hjälp med val av systemförvaltningsmodell hör av dig så tar vi en diskussion.

Med vänlig hälsning
Eleonore Hammare, VD Systemstrategerna Förvaltning